Zwift Cog v1 mot v2 — skillnader mellan kuggdrev-versionerna

Zwift Cog är det enkugg-drev som ersätter den vanliga kassetten på en smart trainer när du använder virtuell växling. I stället för att flytta kedjan mellan flera kuggdrev sitter kedjan kvar på ett enda drev, och växlingen sker i mjukvara via Zwift Click eller Zwift Play. Sedan introduktionen har Zwift Cog kommit i flera versioner, och om du köper begagnat eller funderar på att uppgradera är det värt att förstå skillnaderna.

Den här artikeln jämför de tre versioner som finns dokumenterade: v1, v1.05 och v2. Uppgifterna bygger på Zwift Insiders genomgång av kuggdreven samt användartester. Ljudnivåer som anges är ungefärliga och bygger på subjektiva bedömningar, inte officiella mätvärden.

Vad Zwift Cog gör och varför det finns

För att förstå skillnaderna mellan versionerna är det bra att först förstå vad kuggdrevet faktiskt fyller för funktion. Med virtuell växling behövs ingen kassett med många kuggdrev, eftersom du inte flyttar kedjan fysiskt mellan olika utväxlingar. I stället ligger kedjan still på ett enda drev, och Zwift räknar om ditt motstånd i mjukvara när du trycker på växlingsknappen.

Det enda drevet är just Zwift Cog. Det monteras på trainerns frihjulskropp på samma plats som en kassett annars skulle sitta. Eftersom kedjan inte ska byta läge är konstruktionen enklare än en kassett, men kedjelinjen — hur rakt kedjan löper mellan vevpartiet och drevet — blir desto viktigare. Är kedjelinjen sned uppstår oljud och slitage, och det är just kring detta problem som de olika versionerna skiljer sig åt.

Kuggdrevet innehåller ingen elektronik. All växlingslogik ligger i Zwift-mjukvaran och i handkontrollen. Det betyder att kuggdrevet är en ren mekanisk drivlinekomponent, och att versionsskillnaderna handlar om mekanik: tandprofil, infästning och justermöjlighet — inte om mjukvara eller anslutning.

De tre versionerna i korthet

Det finns enligt Zwift Insider tre versioner av Zwift Cog. Den första, v1, var svart och hade ett relativt spetsigt tandprofil. Den fick en mindre revidering till v1.05, fortfarande svart men med en något tjockare och mindre spetsig tandprofil. Den senaste versionen, v2, är orange med Zwift-logga och innehåller flera konstruktionsändringar för att minska ljudet.

| Egenskap | v1 | v1.05 | v2 | |---|---|---|---| | Färg | Svart | Svart | Orange med Zwift-logga | | Tandantal (de flesta trainers) | 14 | 14 | 14 | | Tandantal (Elite-trainers) | — | — | 18 | | Justerbarhet i sidled | Nej | Nej | 10 lägen | | Tandprofil | Spetsig, tunn | Tjockare, mindre spetsig | Som v1.05 | | Ljudnivå (ungefärlig) | Högst | Något lägre | Lägst | | Säljs fortfarande | Nej | — | Ja |

Samtliga versioner har 14 tänder på de flesta trainers. Undantaget är v2, som tillverkas i en variant med 18 tänder särskilt för Elite-trainers. Det är en hårdvaruanpassning till hur Elite-modellerna är konstruerade, och det är inget du behöver välja aktivt om du köper en trainer som levereras Zwift-förberedd. Tandantalet i sig påverkar inte din upplevda växling, eftersom Zwift kompenserar för utväxlingen i mjukvaran — det är en konstruktionsdetalj snarare än något du behöver bry dig om i vardagen.

Vad som faktiskt skiljer v1 från v2

Den största praktiska skillnaden mellan v1 och v2 är justerbarheten. På v1 och v1.05 sitter kuggdrevet fast i en bestämd position i sidled. Det innebär att kedjelinjen bestäms av din cykel och inte går att finjustera på kuggdrevet. Om kedjelinjen blir sned uppstår oljud och onödigt slitage, och den enda lösningen blir att justera din egen drivlina.

Zwift Cog v2 löser detta genom att kuggdrevet kan justeras i sidled i tio olika lägen. Det gör det möjligt att rikta in kuggdrevet så att kedjan löper så rakt som möjligt, oavsett vilken cykel du använder. Det är särskilt värdefullt om du flyttar olika cyklar mellan trainern, eftersom varje cykel kan ha sin egen optimala position. I stället för att kompromissa med en fast position kan du finjustera kuggdrevet till varje uppsättning.

Utöver justerbarheten har v2 fått gummiringar och andra ändringar i infästningen som är till för att dämpa ljud. Enligt Zwift Insiders bedömning är v2 märkbart tystare än de tidigare versionerna, medan v1.05 ligger något under v1. Exakta decibelvärden saknas dock — jämförelserna bygger på subjektiva tester, bland annat från användare på forum som Reddit, och bör betraktas som ungefärliga snarare än mätbara fakta. Om ljudnivå är viktig för dig, exempelvis i en lägenhet, är v2 det rimliga valet, men förvänta dig inte att kunna sätta en exakt siffra på skillnaden.

Skillnaden mellan v1 och v1.05 är minst av alla. Tandprofilen blev något tjockare och mindre spetsig, vilket enligt testerna gav en marginell sänkning av ljudet. För praktiska köpbeslut kan v1 och v1.05 behandlas som i stort sett likvärdiga.

Är v1 fortfarande relevant?

Zwift Cog v1 säljs inte längre som fristående produkt. Den finns alltså i omlopp främst på begagnatmarknaden eller hos den som köpte en trainer eller ett Zwift-paket tidigt. Att v1 inte säljs betyder dock inte att den slutat fungera — den utför fortfarande sin grundfunktion, det vill säga att hålla kedjan på ett enda drev medan virtuell växling sköts i mjukvara.

Om du redan har en fungerande v1 eller v1.05 behöver du inte byta. Funktionellt gör de samma sak som v2. Skälen att uppgradera handlar om bekvämlighet och komfort: justerbarheten gör inriktningen enklare, och den lägre ljudnivån kan vara avgörande i vissa boendemiljöer. Om du däremot upplever återkommande oljud som du inte får bukt med genom att justera din egen drivlina, kan steget till v2 vara värt det just för att du då får tio inriktningslägen att arbeta med.

För den som köper begagnat är det viktigaste att veta vilken version som ingår. En orange enhet är v2. En svart enhet är v1 eller v1.05, och skillnaden mellan dessa två är liten nog att den sällan påverkar köpbeslutet. Om en säljare inte vet vilken version det rör sig om räcker färgen som indikation: orange betyder den senaste generationen.

Kompatibilitet med växlingsstyrning

Oavsett version fungerar Zwift Cog tillsammans med Zwift Click eller Zwift Play, som är de handkontroller som sköter den virtuella växlingen. Kuggdrevet i sig innehåller ingen elektronik — det är drivlinekomponenten, medan växlingsstyrningen sköts av kontrollen och av Zwift-mjukvaran. En genomgång av hur dessa kontroller fungerar finns i guiden till Zwift Play och Zwift Click.

Det innebär också att en uppgradering från v1 till v2 inte påverkar din växlingsstyrning. Du behöver inte byta kontroll för att byta kuggdrev, och du behöver inte byta kuggdrev för att byta kontroll. De två delarna är oberoende av varandra. Det gör det enkelt att uppgradera stegvis: du kan byta kuggdrev när du vill ha tystare drift, och byta eller lägga till kontroll när du vill ha en annan växlingsupplevelse, utan att de besluten påverkar varandra.

Montering och inriktning i praktiken

Själva monteringen skiljer sig inte nämnvärt mellan versionerna. Kuggdrevet skruvas fast på frihjulskroppen med samma verktyg som används för en kassettlåsring, och kedjan läggs sedan på det enda drevet. Det som tar tid är inte monteringen utan inriktningen.

På v1 och v1.05 sker inriktningen genom att du arbetar med din egen drivlina. Kedjelinjen bestäms av hur vevpartiet och kuggdrevet förhåller sig till varandra, och eftersom kuggdrevet sitter fast får du justera där det går — exempelvis genom val av cykel eller mindre justeringar i drivlinan. Resultatet blir en kompromiss som fungerar olika bra beroende på cykel.

På v2 vänder du i stället på arbetsgången. Du börjar med att hitta var kedjan vill ligga utifrån din cykels vevparti, och flyttar sedan kuggdrevet i ett av de tio lägena så att det möter kedjan rakt. Det är en mer logisk arbetsgång, och den ger ett mätbart resultat: ju rakare kedjelinje, desto mindre oljud och slitage. Om du delar trainern mellan flera cyklar antecknar du gärna vilket läge varje cykel kräver, så slipper du finjustera om varje gång du byter.

Tecken på dålig inriktning är desamma oavsett version: ett surrande eller skrapande ljud som följer trampkadensen, och i värsta fall ökat slitage på kedja och drev. Hör du sådant ljud är inriktning det första du ska kontrollera, innan du misstänker att något är fel på själva kuggdrevet.

Vad versionsvalet betyder för ljudmiljön hemma

Ljudnivå är ofta det som avgör hur mycket en smart trainer faktiskt används. En trainer som låter för mycket hamnar lätt oanvänd, särskilt i lägenhet eller om träningen sker tidigt eller sent på dygnet. Här är versionsskillnaden i Zwift Cog en faktor bland flera.

Det är dock viktigt att hålla proportionerna. Den största ljudkällan i en modern direktdriven trainer är sällan kuggdrevet i sig, utan kombinationen av drivlina, däck mot golv och vibrationer som fortplantar sig genom golvbjälklaget. Att byta från v1 till v2 ger en förbättring, men den löser inte ett ljudproblem som beror på en sliten kedja eller ett hårt golv utan dämpning. En trainermatta och en välsmord, ren drivlina gör i många fall mer för ljudbilden än ett versionsbyte på kuggdrevet.

Med det sagt: om du redan gjort vad du kan med matta och drivlina, och fortfarande störs av ljudet, är v2 med sina gummiringar och tio inriktningslägen ett rimligt nästa steg. Den exakta vinsten går inte att sätta en siffra på, men riktningen är tydlig.

Slutsats

Skillnaderna mellan Zwift Cog-versionerna är inkrementella. Alla tre versioner — v1, v1.05 och v2 — gör samma grundläggande sak. Det som skiljer v2 från de äldre är justerbarhet i tio lägen och en lägre, om än inte exakt mätt, ljudnivå. För Elite-trainers finns v2 dessutom i en 18-tandad variant.

Har du redan en svart v1 eller v1.05 som fungerar utan oljud finns det litet skäl att byta. Köper du nytt får du v2, och då är det den justerbarheten du framför allt drar nytta av. För en bredare bild av hur kuggdrevet passar in i en komplett virtuell växel-uppställning, se Zwift-utrustningsguiden. Vill du läsa mer om hur en hel Zwift Ride-uppställning hänger ihop finns det i recensionen av Zwift Ride.